Fundamentalism och fritänkande....

Före domsöndagen förra hösten, skrev jag en predikan, som jag höll här i Esbo. Det är inte så ofta som jag får tillfälle att predika på domsöndagen eftersom det finns en uppfattning att domsömdagens budskap på något sätt är frånstötande. Så man lockar människor till kyrkan med psalmgudstjänst i stället. Hur skall man förstå domsöndagens tema så att den inte blir en skrämseltaktik. Hur skall man förstå Guds väsen? Nå detta var vad jag kom till:
http://predikantbloggen.blogspot.com/2007/11/att-se-kristus-i-min-medmnniska.html

För det mesta får jag inga kommentarer till mina predikningar. Vad det nu skall bero på. Men denna predikan gav upphov till två. Den ena av Kerstin Linden. Tack för din uppmuntran. Den andra av Hans Iwan Bratt. När någon upplyser mig om att jag inte är biblisk, så har denne hitintills haft en fundamentalistisk bibelsyn. Så min första tanke var naturligt: aha, en fundamentalist igen. Hur fel kan man ha?
Jag gick in på skribentens blogg.
http://hansiwanbratt.wordpress.com/

Det visade sig att han representerade motsvarigheten till våra fritänkare. Det är smickrande att bli uppmärksammad av en ”fritänkare”, men det kan inte undvikas att jag höjer på ögonbrynen. Finns det någon speciell orsak till att vi blir serverade en gudsbild, där Gud är dömande och småsint, av fritänkarna. Kanske det ändå visar att det finns en klar strategi hos fritänkarna. Den är att misstänkliggöra de värderingar som kyrkan förkunnar. Det står dem fritt att göra det. Men, av vilken orsak får jag då den uppfattningen att ateismen och fundamentalismen skakar hand i detta sammanhang? Kan det bero på att jag många gånger upplever att fundamentalisterna vill misstänkliggöra en bibeltolkning och kyrkosyn, som är tolerant och medmänsklig och kärleksfull. Vems ärenden går man? Vad får man till stånd? Kanske är det så som det sägas att jesuiterna i tiden tänkte, att allt sker till Guds ära. Men vad har vi sedan kvar, om det bara förkunnas ett fundamentalistiskt budskap. Då kunde vi lika gärna ge ordet och predikoturen åt Hans Iwar.