Bachs musik

Under Stilla veckan och till påsken får man i våra kyrkor höra mycken musik av J.S.Bach, t.ex. Matteus-passionen och Johannes-passionen. Underbara skapelser, men visst kunde Bach också skapa annat! Ta nu t.ex. Goldberg-variationerna.
Musiken uppeggar, musiken tar i sitt våld, musiken får självförtroendet att tillväxa, ja, den kan skapa känslor av kärlek. Musiken kan också trösta och hjälpa människan över svåra stunder. Många människor - jag är en av dem - har i sina cd-gömmor något stycke, som man kan ty sig till, när livet känns svårt, när vägen tycks försvinna under fötterna på en. Med musiken som bakgrund kan jag försöka få ordning på de upproriska känslorna. Lasse Pöysti har i någon av sina böcker sagt, att melodierna för honom "fungerar som psykpiller"!
Bach komponerade trettio variationer på den ryske ambassadörens vid hovet i Dresden beställning för klaverkonstnären J.T.Goldberg. Så sägs det. Verket skulle framföras för greven, Goldbergs arbetsgivare, nattetid, därför att denne led av sömnlöshet. Det är alltså fråga om trettio variationer av air, ett bevis för Bachs fantastiska förmåga att ur en enda melodi utveckla så många varianter. Glenn Gould är en fantastisk pianist och så blir det på skivan en dubbel virtuositet: Bachs och Goulds. Det handlar om människans möjligheter, man får nästan vingar, svävar i ett slags tyngdlöshet, blir befriad från köttets misstag!

Konservativa och reaktionärer

I inlägget om liberalteologi och fundamentalism tog jag upp också liberalismen och konservatismen. Det kan hända att jag missade en poäng där.

Det är ju nämligen så, att en som är konservativ per definition strävar efter att bevara ("konservera") det som nu är. De konservativa motsätter sig alltför mycken och alltför snabb förändring och skyndar hellre långsamt. Det kan jag respektera (även om det blir frustrerande ibland), för då undviker man i görligaste mån att göra skada, även om nyttan med eventuella reformer uppskjuts eller uteblir. Festina lente.

Men så finns de sådana (som också emellanåt går under beteckningen "konservativa") som vill återgå till sådant som har varit tidigare. De inte bara motsätter sig reformen, aktionen, utan de vill också ta tillbaka redan gjorda reformer, och strävar därför efter en re-aktion. Den korrekta termen för dessa personer är inte "konservativa" utan "reaktionärer".Ett exempel på sådana är de motståndare till kvinnliga präster, som vill återgå till att endast ha manliga präster i vår kyrka. Dessa är typiska kyrkliga reaktionärer.

Att "reaktionär" (med synonymen "bakåtsträvare") ibland ses som ett skällsord eller en förolämpning är ovidkommande. "Den visa kan inte bli förolämpad, för sanningen kan inte såra, och lögner är inget att bry sig om," har någon sagt.
Fast jag medger att det kan vara svårt att leva efter. Kanske jag är ovis? Eller mänsklig? Reaktionär är jag åtminstone inte ...

Siffror och vingar

Har suttit några kvällar och filat på en CV, alltså en förteckning över vilken utbildning jag har, vilka tjänster jag har haft o.s.v. Det känns deprimerande att märka att allt jag hittills åstadkommit ryms på dryga två sidor i datorn. Allra värst känns det att det viktigaste, det jag verkligen är glad för, inte syns. Hur skriver man ut stoltheten övar att barnen växer upp och blir vettiga och självständiga människor, trots att man själv inte på långa vägar har nått upp till sina egna förväntningar på hur Den Goda Modern borde vara? Glädjen över att ha levat mer än halva livet med samma människa? Den primitiva triumfen över att ha tagit sig över alla de hinder som handikapp och sjukdom lagt i vägen? Och alla de samtal, de blickar av samförstånd eller ordlös gemenskap som har gett krafterna att orka?
I stället får sidorna fyllas av kurser, matrikeluppgifter och förtroendeuppdrag. Torra ord och siffror, som ger de yttre ramarna till ett liv. Mätbara fakta blir till ett styvt hölje kring det varma, pulserande livet. Och kanske de till slut har en uppgift, också alla de där årtalen. Som puppan kring fjärilslarven skyddar de den ömtåliga verkligheten för kritiska blickar, fram till den dag då jag får stå framför Gud och glädjestrålande veckla ut de nya vingarna med mitt livs mönster.