Siffror och vingar

Har suttit några kvällar och filat på en CV, alltså en förteckning över vilken utbildning jag har, vilka tjänster jag har haft o.s.v. Det känns deprimerande att märka att allt jag hittills åstadkommit ryms på dryga två sidor i datorn. Allra värst känns det att det viktigaste, det jag verkligen är glad för, inte syns. Hur skriver man ut stoltheten övar att barnen växer upp och blir vettiga och självständiga människor, trots att man själv inte på långa vägar har nått upp till sina egna förväntningar på hur Den Goda Modern borde vara? Glädjen över att ha levat mer än halva livet med samma människa? Den primitiva triumfen över att ha tagit sig över alla de hinder som handikapp och sjukdom lagt i vägen? Och alla de samtal, de blickar av samförstånd eller ordlös gemenskap som har gett krafterna att orka?
I stället får sidorna fyllas av kurser, matrikeluppgifter och förtroendeuppdrag. Torra ord och siffror, som ger de yttre ramarna till ett liv. Mätbara fakta blir till ett styvt hölje kring det varma, pulserande livet. Och kanske de till slut har en uppgift, också alla de där årtalen. Som puppan kring fjärilslarven skyddar de den ömtåliga verkligheten för kritiska blickar, fram till den dag då jag får stå framför Gud och glädjestrålande veckla ut de nya vingarna med mitt livs mönster.